Westervik under gångna tider

En sångkvartett under 1800-talets senare år. Mannen med rundkulliga hatten i mitten håller en stämgaffel i nypan.

Här kan du läsa om:

 

Staden i smått och stort

Skvaller och strunt

Anekdoter

Folkskolor och läroverket

 

En första folkskolan uppfördes 1856 i hörnet av Västra Kyrkogatan och Kvarngatan, alldeles bredvid den plats där läroverket sedan kom till 1870. Folkskolehuset rymde två skolsalar, en slöjdsal och tre lärarbostäder. Det var den nedre Kvarngatsskolan.

   Tretton år senare erhöll man ytterligare lokaler i ett f d epidemisjukhus som låg strax intill. Byggnaden fick en andra våning ett antal år senare och kallades Övre Kvarngatsskolan. Undervisning skedde fram mot slutet av 1800-talet bara varannan dag medan småskoleklasserna läste dagligen.

   Kravet å heltidsläsning för alla växte starkare. För att tillgodose det behövdes fler lokaler. Den s k Östermalmsskolan byggdes år 1900 och tretton år senare Marieborgsskolan som var av betydligt större format än de tidigare. 1940 invigdes Lidhemsskolan

   Den 31 augusti 1870 var en stor dag i Västerviks skolhistoria. Då invigdes nya läroverket. Istället för trångbodda lokaler fick man nu ett för sin tid ovanligt präktigt skolpalats. Det låg strax söder om Kvarngatans övre del. Arkitekten var den bekante J F Åbom som ritade efter ett förslag av lektor C E Berlin vid skolan.

   Berlin var eldsjälen bakom projektet. Han erhöll av Kungl Maj:t ett anslag på 250 kr för att utomlands studra lämpliga metoder för inredning, luftväxling, uppvärmning och belsning. De erfarenheter han vann kom att få stor betydelse för projektet.

   Vid invigningen framfördes en särskilt skriven kantat, en inbjudningsskrift hade författats och högtidliga tal hölls. Skarp-skyttarnas musikkår spelade marscher. Alla affärer var stängda och fartygen i hamnen flaggprydda.

   Mot slutet av 1880-talet hade läroverket 180 elever, 1903 var siffran 200. 11 studenter examinerades 1895 och 16 st 1908. Rektor vid sekelskiftet var Robert Kajerdt. 

 

 

Klassutjämning i läroverket

 

I läroverket var det bara de lyckligt lottade som fick chansen att gå. Men i en skolkatalog för 1877 kan man trots allt spåra en viss klassutjämning. Fädernas yrken är utsatta där och det finns inte bara stadens tjänstemän och landsbygden possessionater och affärsmän utan också en stor mängd hantverkare.
   Där fanns bland andra: Stenhuggare Garvare och garvargesäller Timmermän, snickare och murare, varvsarbetare, kopparslagare och bryggare, färgare och målare, bokbindare, skräddare och skräddargesäll, hattmakare och handsmakare , vagnmakare och skomakare, sadelmakare .

 

 

Läroverket för flickor

 

Westerviks Läroanstalt för Flickor kom till redan 1876. Den fick sin första lokal i en gård som tillhörde kapten Windahl och låg i hörnet av Storgatan och Brunnsgatan. Tillskyndare var bland andra lektor Smitt, lasarettsläkaren von Friesen och konsul Maechel.
   Efter en termin flyttades verksamheten till Teurnellska gården vid Storgatan 27. Från 1887 fick skolan sju klasser och låg då vid V Kyrkogatan, N kv 5, nära prostgården och mittemot gamla kyrkan.
Skolan hade 1899 åtta klasser och från 1909 gav den normalskolekompetens.
   Här undervisades och fostrades årskull efter årskull av Västerviksflickor i hela 26 år, ända till augusti 1913 då skolan flyttade sin verksamhet till den året innan nedlagda navigationsskolans byggnad. 1915 var elevantalet 170.

Också en tjänstetid

 

En lärgosse som en dag inte varit sin mästare till lags straffades. Under bestraffningen utropade mästaren:
   - Hur länge skall du tjäna djävulen, vanartiga pojke?
   - Hi, hi, svarade pojken mellan tårarna, det är visst tre månader kvar av kontraktet mäster.

 

 

Läkemedlet

 

Till mottagningen hos doktor M kom en bonde och bad om medika-menter mot värk i armen. Han hade plågats av det onda en längre tid. Doktorn undersökte honom och skrev sedan ett recept som han lämnade till bonden och sade:
   - Nu ska du gnida dig med det på armen morgon, middag och kväll.
   Efter en tid kom bonden tillbaka.
   - Nå hjälpte det? frågade doktor M.
   - Ja, en tid, svarade bonden, men jag skulle be doktorn skriva ett nytt åt mig.
   - Redan? Varför det?
   - Det gamla är alldeles uppnött. Det finns bara småbitar kvar av pappret som jag skulle gnida mig med så mycket.

 

 

Ryttare och häst

 

I staden fanns en prost som ville vara herre över allt och alla. En tid hade han hos sig en adjunkt som gärna var ute om kvällarna. Prosten tyckte illa om det och tillhöll adjunkten flera gånger att stanna hemma, men förgäves.
   Till slut tröt prostens tålamod. När adjunkten en kväll var borta ovanligt länge, ställde prosten sig på lur i farstun med en käpp i handen. Med den skulle han banka bort utebegäret hos adjunkten.
När adjunkten till slut kom blev han överfallen. Han var den starkare av de två och fick snart prosten under sig. Prosten skrek ilsket:
   - Rider djävulen dig, karl?
   Adjunkten svarade lugnt:
   - Nej, men jag rider djävulen.

 

 

Spöken

 

Läraren: - Kan du, Per, säga mig om det finns några spöken och tomtar, som folk säger att det gör?
Per: - Jo, det finns det.
Läraren: - Hur vet du det?
Per: - Jo, far har sett sådana som varit huvudlösa och sådana som inte haft något huvud alls.

 

 

Rättsskipning

 

En nämndeman satt i soffan hemmavid med händerna för pannan försänkt i djupa funderingar. Till slut frågade nämndemannamor:
   - Vad sitter ni och grunnar över far? -
   - Jag sitter och tänker på att vi idag dömde en karl till döden.
   - Vad hade den mannen gjort då?
   - Ja, det är just det jag sitter och grunnar över.

 

 
Apotekaresonen

 

En bonde kom in på ett apotek där det fanns en apa. Bonden hade med sig en korg äpplen som han ställde på disken. Apa skuttade upp dit och tog sig gång efter annan ett äpple. Till slut tröt bondens tålamod och han utropade hotfullt:
   - Hör du din byting! Om du knycker ett till så får du en örfil, så apotekareson du är!

 

 

Farligt grannskap

 

En kringresande menageri med diverse attraktioner slog upp sina tält i Bergens lycka. Ett konkurrerande sällskap infann sig dagen därpå och fick också plats. Men konkurrensen ledde till att innehavaren av menageriet som först anlände fann anledning uppsöka stadsfiskalen:

   - Herr stadsfiskal, jag måste be er om skydd så att jag inte störs i mina affärer.
   - Hur sa?
   - Jag förevisar jättekvinnan Rosa och bredvid mitt tält har mannen som förevisar jättekon Iris slagit upp sitt. Ständigt står han och lurar och knappt hinner jag börja: "Här kan man få se fröken Rosa", förrän han fortsätter "... den fetaste kon i världen. Endast 25 öre mitt herrskap. Då skrattar alla och skyndar in i hans tält.

 

 

Illustrerad matsedel

 

En krog i staden fick besök av en gästande artist. Denne slog sig ner vid ett fönsterbord och studerade matsedeln länge och väl. Vaktmästaren avvaktade otåligt och sade till slut spetsigt:
   - Herrn gör kanske upp förslag till att illustrera vår matsedel.
   - Ja, jag tänkte just be vaktmästaren sitta modell för ett grishuvud.

 

 

På Fiskartorget

 

Det var torgdag i Westervik. I Fiskarhamnen kom en en av stadens finare fruar för att köpa fisk till middagen. Fina frun:
   - Lever den här fisken, madam?
   - Ja, den är fångad idag, svarade försäljerskan. Frun, sedan hon sett på fisken:
   - Nej, det skall jag då säga att den fisken varken lever eller har någonsin haft liv i sig.

 

 

Tvi fan, nu fick jag länsman

 

Länsman i Gamleby stämde en gång några bonddrängar inför tinget för olovligt kortspel. Som vittne kallade han in en annan dräng. Denne fick frågan vad han visste om saken och avgav följande vittnesmål:
   - Ja, jag har sett dem med lappar som var så granna så. Det var blomsterbyttor och det var grisar och det var så många andra lustiga gubbar och så var det en gubbe som var mycket lojare än de andra. Han grinade så illa och hade en bjällra i handen och då någon utav dem fick dem så sade de:

   - Tvi fan, nu fick ja länsman. Och sedan vet jag inte mer.

 

 

Nykterhetshistoria

 

Nykterhetsvännen: - Brännvinet är människornas värsta fiende. Suparen: - Men det står, att man skall älska sina fiender. Nykterhetsvännen: - Men det står inte att man skall svälja dem.