Flera av omslagen...

... till mina böcker har utförts av skickliga illustratörer. Särskilt mycket tycker jag om Robert Vallmarks bilder på fram- och baksida  till min historiska roman "Silken".
   Stämningsmättad, näst intill rå som en berättelse om vad som ska hända i boken. Den bilden kan jag titta på gång efter annan utan att se mig mätt.
   Också Silvy Strands omslagsbild till "Silveränkan" är fin. En bild av en sensuell kvinna som träder fram i profil mot en mörk bakgrund garne-rad med en glupsk spindelhona. Bravo!
   Smolk i glädjebägaren finns också. En illustratör grundlurade mig på ett omslag. Han hänvisade till tjusiga bilder på sin hemisda och krävde  ett högt förskott och sände mig sedan en dassig bild i svartvit tuschlavyr som han aldrig gjorde färdig. Inte heller betalade han tillbaka pengarna. Han blåste mig.
   Min vän Per-Anders Nilsson gjorde ett fängslande jobb med illustrationerna till "Folksagor från Östergötland". Samma gäller Tord Nygren och "Folksagor från Tjust". En av Tords bilder inspirerade en ung regissör att sätta upp en teaterpjäs.
   Lågstadielärare använder både Tjustboken och Östgötaboken för sagovandringar med sina klasgrupper och besöker stämningsmättade platser där berättelserna sägs ha sitt ursprung. 
   Silvy Strands illustrationer till "Folksagor från Sörmland" faller in i denna tradition.
   Hennes bilder lockar såväl ung som gammal tillbaka till drömmarnas värld i sagoformat.
   Sist men inte minst: Reine Rosenbergs omslag till sjöfararromanen "Svartängeln" som är den första av tre i samlingsverket ”I skuggan av det stora nordiska kriget”. Nummer två heter "Silken" och nyutkommen i början av 2019. Volym tre "Adeline" låter vänta på sig bromsad av höga herrar i min hemstad. De anser att författare ska jobba gratis!

Här kan du läsa mer om ...

Olsson i Werkebäck och hans fartyg
Västerviks-Tidningen:  ...en liten sjöhistorisk pärla...Sven Kjellgren har ur många källor plockat fram materialet...Det är en klar och lättläst framställning och en hyllning till småländsk företagaranda...
   Historien om Olsson i Werkebäck kan med stor behållning läsas även av en publik som inte har sjöfart som huvud-intresse...
   Kjellgren är en berättare som med kunnighet och rak stil ger liv åt den historia han berättar."

Ragnar Nilsson och Rederi AB Ragne
Svensk Sjöfartstidning:
"I sin välskrivna och rikligt illustrerade historik över Rederi AB Ragne berättar Sven Kjellgren initierat och medryckande rederiets historia. I tjugoen lättlästa, spännande och intressanta kapitel... får vi följa rederiets framgångar och se hur den allt modernare flottan växer men också läsa om rederibranden 1963, om sjöfartskrisen och om flaggstriden under senare delen av 1970-talet. Boken avslutas med en faktaspäckad fartygshistorik och en överskådlig fartygsförteckning."
Paul Waldenström: 
en gång skeppare på "Björn Ragne”, säger: ”… allting är helt korrekt”.
Sjömannen Gösta Jansson:
"Strålande bok. Tack!"
Västerviks-Tidningen:
"Boken ger en intressant och inträngande bild av ett företag som i hög grad medverkade till att placera Västervik på världskartan. Sven Kjellgren har lämnat ifrån sig ännu ett väldokumenterat verk som en betydelsefull epok i Västerviks historia... boken ett utomordentligt dokument för den sjöfartsintresserade.”
Svensk Sjöfartstidning:
Ett stycke svensk sjöfartshistoria
"I sin välskrivna och rikligt illustrerade historik över Rederi AB Ragne berättar Sven Kjellgren initierat och medryckande rederiets historia. I tjugoen lättlästa, spännande och intressanta kapitel... får vi följa rederiets framgångar och se hur den allt modernare flottan  växer men också läsa om rederibranden 1963, om sjöfartskrisen och om flaggstriden under senare delen av 1970-talet.
   Boken avslutas med en faktaspäckad fartygshistorik och en överskådlig fartygsförteckning."

Gamla gårdar och släkter
i 1800-talets Westervik 
Rune Engelbrektsson Västerviks Tidningen:
  Sven Kjellgrens bok om Västervik  -  En klarsyn i backspegel. Recension av Rune Engelbrektsson:
   En person som vet mycket  om Västervik och har förmågan  att sprida sina kunskaper, det är författaren Sven Kjellgren.
   Hans nya bok är ett  praktverk i A4-format. Om boken inte varit så vidsynt, så underhållande, då hade vi  kunnat betrakta den som en avhandling! 350 sidor med  kanske lika många intressanta namn. Och betydligt fler foton på inblandade personer och situationer.
   Kjellgrens nya bok skapar en bild av ett förgånget Västervik. 
För mig som bott här i knappt 20 är den en fantasieggande trappstege i kunskap. Det dröjer länge innan min nyfikenhet svalnar.
   Hur såg då livet ut här på 1800-talet? Rofylld kan man säga att staden var. Poliskåren var liten. Fattigdomen fanns – och växte. Det hände tillochmed att åldringar auktionerades bort till sådana som krävde minst ersättning för att ta hand om dem.
   Tekniken grodde och därmed industrin. Sjöfarten liksom
hamnstyrkan betydde mycket. En navigationsskola inrätta-
des 1858 och stärkte därmed rollen ytterligare som sjöstad.
Handeln var rikt blandad.
   1891 bröt en stor brand ut. Den orsakades av att en städerska skulle vädra ut tobaksrök från ett hotellrum och ställde ett brinnande stearinljus i fönstret. När hon öppnade det blåste den kraftiga vinden gardinen mot ljuset. Inom kort stod hela rummet i ljusan låga. Och spred sig snabbt.
   Staden var annars fattig på stora händelser. Lokala skandal-krönikor och familjehistorier spred sig. De berättades av pigor som hämtade dricksvatten i stadens brunnar. Den bästa låg på Stora Torget och blev det tidiga 1800-talets nyhetscentral.
   Krogar fanns också. Med en folkmängd på knappt 3.000 bedrev ett 20-tal sin verksamhet. 1865 stiftades ”Bolaget för stadens bästa”. Det egentliga firmanamnet var Västerviks Spritvaruberedningsbolag. Åren 1865 – 1923 existerade bolaget och skänkte totalt 377 321 kronor till staden. Det var mycket pengar på den tiden.
   I dag är rökning bara tillåts utomhus. I mitten på 1800-talet var det tvärtom. 1843 kungjordes på rådhuset att
magistratenbförbjöd rökning av cigarr på gator och andra allmänna platser. För överträdelse stadgades ett vite av 3 riksdaler 16 sk banco.
   Apropå kungligheter fick staden ett kungabesök
1866. Det var Karl XV, mest kalllad Kron-Kalle, som
kom hit med hjulångaren Blixten. Uppenbarligen var 
den inte helt lämpad för resan (sjön gick hög) och det 
hade fått Kron-Kalle på lite dåligt humör. Inte ens den 
ståtliga uppvaktningen blev lyckad.