Mina böcker

Flera av omslagen till mina böcker har utförts av skickliga illustratörer. Särskilt mycket tycker jag om Robert Vallmarks bilder på fram- och baksida  till min historiska roman "Silken".
   Stämningsmättad, näst intill rå som en berättelse om vad som ska hända i boken. Den bilden kan jag titta på gång efter annan utan att se mig mätt.
   Också Silvy Strands omslagsbild till "Silveränkan" är fin. En bild av en sensuell kvinna som träder fram i profil mot en mörk bakgrund garne-rad med en glupsk spindelhona. Bravo!
   Smolk i glädjebägaren finns också. En illustratör grundlurade mig på ett omslag. Han hänvisade till tjusiga bilder på sin hemisda och krävde  ett högt förskott och sände mig sedan en dassig bild i svartvit tuschlavyr som han aldrig gjorde färdig. Inte heller betalade han tillbaka pengarna. Han blåste mig.
   Min vän Per-Anders Nilsson gjorde ett fängslande jobb med illustrationerna till "Folksagor från Östergötland". Samma gäller Tord Nygren och "Folksagor från Tjust". En av Tords bilder inspirerade en ung regissör att sätta upp en teaterpjäs.
   Lågstadielärare använder både Tjustboken och Östgötaboken för sagovandringar med sina klasgrupper och besöker stämningsmättade platser där berättelserna sägs ha sitt ursprung. 
   Silvy Strands illustrationer till "Folksagor från Sörmland" faller in i denna tradition.
   
Hennes bilder lockar såväl ung som gammal tillbaka till drömmarnas värld i sagoformat.
   Sist men inte minst: Reine Rosenbergs omslag till sjöfararromanen "Svartängeln" som är den första av tre i samlingsverket ”I skuggan av det stora nordiska kriget”. Nummer två heter "Silken" och nyutkommen i början av 2019. Volym tre "Adeline" låter vänta på sig bromsad av höga herrar i min hemstad. De anser att författare ska jobba gratis!

Här kan du läsa mer om ...

Olsson i Werkebäck och hans fartyg
Västerviks-Tidningen:  ...en liten sjöhistorisk pärla...Sven Kjellgren har ur många källor plockat fram materialet...Det är en klar och lättläst framställning och en hyllning till småländsk företagaranda...
   Historien om Olsson i Werkebäck kan med stor behållning läsas även av en publik som inte har sjöfart som huvud-intresse...
   Kjellgren är en berättare som med kunnighet och rak stil ger liv åt den historia han berättar."

Ragnar Nilsson och Rederi AB Ragne
Svensk Sjöfartstidning:
"I sin välskrivna och rikligt illustrerade historik över Rederi AB Ragne berättar Sven Kjellgren initierat och medryckande rederiets historia. I tjugoen lättlästa, spännande och intressanta kapitel... får vi följa rederiets framgångar och se hur den allt modernare flottan växer men också läsa om rederibranden 1963, om sjöfartskrisen och om flaggstriden under senare delen av 1970-talet. Boken avslutas med en faktaspäckad fartygshistorik och en överskådlig fartygsförteckning."
Paul Waldenström: 
en gång skeppare på "Björn Ragne”, säger: ”… allting är helt korrekt”.
Sjömannen Gösta Jansson:
"Strålande bok. Tack!"
Västerviks-Tidningen:
"Boken ger en intressant och inträngande bild av ett företag som i hög grad medverkade till att placera Västervik på världskartan. Sven Kjellgren har lämnat ifrån sig ännu ett väldokumenterat verk som en betydelsefull epok i Västerviks historia... boken ett utomordentligt dokument för den sjöfartsintresserade.”
Svensk Sjöfartstidning:
Ett stycke svensk sjöfartshistoria
"I sin välskrivna och rikligt illustrerade historik över Rederi AB Ragne berättar Sven Kjellgren initierat och medryckande rederiets historia. I tjugoen lättlästa, spännande och intressanta kapitel... får vi följa rederiets framgångar och se hur den allt modernare flottan  växer men också läsa om rederibranden 1963, om sjöfartskrisen och om flaggstriden under senare delen av 1970-talet.
   Boken avslutas med en faktaspäckad fartygshistorik och en överskådlig fartygsförteckning."

Gamla gårdar och släkter
i 1800-talets Westervik 

Rune Engelbrektsson Västerviks Tidningen:
  Sven Kjellgrens bok om Västervik  -  En klarsyn i backspegel. Recension av Rune Engelbrektsson:
   En person som vet mycket  om Västervik och har förmågan  att sprida sina kunskaper, det är författaren Sven Kjellgren.
   Hans nya bok är ett  praktverk i A4-format. Om boken inte varit så vidsynt, så underhållande, då hade vi  kunnat betrakta den som en avhandling! 350 sidor med  kanske lika många intressanta namn. Och betydligt fler foton på inblandade personer och situationer.
   Kjellgrens nya bok skapar en bild av ett förgånget Västervik. 
För mig som bott här i knappt 20 är den en fantasieggande trappstege i kunskap. Det dröjer länge innan min nyfikenhet svalnar.
   Hur såg då livet ut här på 1800-talet? Rofylld kan man säga att staden var. Poliskåren var liten. Fattigdomen fanns – och växte. Det hände tillochmed att åldringar auktionerades bort till sådana som krävde minst ersättning för att ta hand om dem.
   Tekniken grodde och därmed industrin. Sjöfarten liksom
hamnstyrkan betydde mycket. En navigationsskola inrätta-
des 1858 och stärkte därmed rollen ytterligare som sjöstad.
Handeln var rikt blandad.
   1891 bröt en stor brand ut. Den orsakades av att en städerska skulle vädra ut tobaksrök från ett hotellrum och ställde ett brinnande stearinljus i fönstret. När hon öppnade det blåste den kraftiga vinden gardinen mot ljuset. Inom kort stod hela rummet i ljusan låga. Och spred sig snabbt.
   Staden var annars fattig på stora händelser. Lokala skandal-krönikor och familjehistorier spred sig. De berättades av pigor som hämtade dricksvatten i stadens brunnar. Den bästa låg på Stora Torget och blev det tidiga 1800-talets nyhetscentral.
   Krogar fanns också. Med en folkmängd på knappt 3.000 bedrev ett 20-tal sin verksamhet. 1865 stiftades ”Bolaget för stadens bästa”. Det egentliga firmanamnet var Västerviks Spritvaruberedningsbolag. Åren 1865 – 1923 existerade bolaget och skänkte totalt 377 321 kronor till staden. Det var mycket pengar på den tiden.
   I dag är rökning bara tillåts utomhus. I mitten på 1800-talet var det tvärtom. 1843 kungjordes på rådhuset att
magistratenbförbjöd rökning av cigarr på gator och andra allmänna platser. För överträdelse stadgades ett vite av 3 riksdaler 16 sk banco.
   Apropå kungligheter fick staden ett kungabesök
1866. Det var Karl XV, mest kalllad Kron-Kalle, som
kom hit med hjulångaren Blixten. Uppenbarligen var 
den inte helt lämpad för resan (sjön gick hög) och det 
hade fått Kron-Kalle på lite dåligt humör. Inte ens den 
ståtliga uppvaktningen blev lyckad. 
   
 

Välj en bok och beställ den
hos din nätbokhandlare
Du får den hemskickad
direkt till dig!

Vardag och högtid i Tjust
Sörmlands Nyheter:
Författaren tar oss med på en resa tillbaka i tiden, med häst och vagn, på knastrande grusvägar, förbi blänkande insjöa, genom stora skogar och slätter, där stengärdsgårdarna står tätt.
   Sven Kjellgren skildrar årets gång, i vardag och högtid. Med många illustrationer beskriver han hur jord- och skogsbruk gick till före de moderna maskinernas ankomst.                                  
   När han skriver om djurhållning, om jakt och hantverk, tjärbränning, kolning, byk och bak och slakt är han noga med att ange varifrån uppgiften kommer.

Folksagor från Tjust
Västerviks-Tidningen: 
Tjust är rikt på fornminnen och Sven Kjellgren har skickligt sammanställt de mest märkliga av sagor och sägner från denna trakt... sjutton spännande berättelser... sköna prinsessor, jättar, troll och riddare har illustrerats i färgetsningar av välkände konstnären Tord Nygren.

Barometern, OT:
Sven Kjellgren har sökt upp gamla tjustbor och bett dem berätta lokala sagor för honom. Han har också letat reda på tidningsklipp och andra ...


Folksagor från Östergötland
Bibliotekstjänst:
"Sven Kjellgren har valt ut sagor som engagerar och roar. Hans språkliga modernisering och textbearbetning gör läsningen enkel.   Huvudkaraktärerna har extremt dåliga utgångslägen. De ställs inför till synes omöjliga uppgifter, som de med stor möda löser för att slutligen triumfera. Övernaturliga inslag är vanliga."
Motala & Vadstena Tidning:"Det rör sig om färgstarka sagor och sägner, som vandrat från mun till mun, från generation till generation.

 

Eva i Paradiset
Bibliotekstjänst: 
Denna på verkliga händelser baserade berättelsesamling skildrar olika människoöden i 1800-talets Västervik med omnejd. Tids- och miljöskildringen är mycket gedigen, och författaren tecknar såväl tragiska levnadsöden som komiska gestalter med ömhet och humor.
   Språket är välputsat och lättflytande. Allt följsamt illustrerat av Ola Nyberg."

Välj en bok och beställ den hos
din nätbokhandlare och du får den 
hemskickad direkt till dig!

Kulturjournalisten Rune Engelbrektsson på promenad med partnern och konstnärinnan Raili Mannerla på Brunnsgatan sommaren 2014. Rune avled i bör­jan av mars 2015, 84 år gam­mal. Med sitt kun­nande och sin låg­mälda fram­to­ning väckte han respekt i alla kret­sar där han del­tog

Gustav Maechel, som var Stadsfullmäktiges ordfö-
rande, stegade fram och började sitt välkomsttal men
blev bryskt direkt avbruten av kungen med en avvär-
jande gest:
   ”Äsch, sluta med det där du ska säga, det visste jag
innan du ens fått ner det på papperet!”
   Sommaren 1834 lade en skärgårdsjakt till vid Skepps-
Bron här i Västervik. Bland allt som lastades av fanns en 
liten tryckpress av trä. Någon betydelse för den här bo-
ken hade den inte. Men för tidningen du håller i. En av 
de ynglingar som övervakade avlastningen hette Carl Olof Ekblad. Tillsammans med sin kompis Carl Petter Björklund hade han planer att starta ett tryckeri här i stan, för att ge ut en tidning.
   Folk ställde sig frågande: varför detta? Man menade
Att sådana påfund hade man klarat sig förutan tidigare 
och kunde göra det i fortsättningen också.
   Vad ska vi säga i dag?
   Och vad ska vi säga om boken?
   För kunskapen om vårt samhälle är den viktig.
   350 sidor! Bilder? Mer än dubbelt så många.
   Antalet betydelsefulla invånare har jag inte räknat fram men är övertygad om att Sven Kjellgren inte missat någon.
   Lär känna dem alla! Läs! ”Gamla gårdar och släk-
ter i 1800-talets Westervik”. 
 
Rune Engelbrektson
rune.engelbrektson@telia.com