Recensioner

Historiska romanen "Svartängeln":
Lektör genom Författarcentrum Öst:
En slösande rik och fantastisk berättelse om några människors liv och leverne i en svensk kuststad för 300 år sedan. Balanseringen mellan nutida och ålderdomligt språk har genomförts mycket skickligt. Strålande!

Tor Flensmarck, Bibliotekstjänst:
Kjellgren har gjort omfattande research och lyckas, trots att persongalleriet består av tvåhundra män och kvinnor, hålla trådarna i sin hand. Stort utrymme ägnas marina detaljer, dåtida mode, seder och matvanor. Resultatet har blivit en bred, episk skildring.

Ulla Siljeholm. Bibliotekstjänst:
Carl XII:s krig pågår. Mäktiga män låter smuggla in krigsbyte trots kungligt förbud. Widegren är en horkarl och Adeline faller för hans charm. Kapten Ankarmalm är en skum figur, som vi får följa i skärgården men också under en äventyrlig seglats från Kapstaden till Brasilien och åter.

Kenneth Uhre, pensionerad överläkare, Stockholm och Västervik:
Vad som först slog mig när jag hade läst en bit in i boken var att du måste lägga ett ofantligt stort researcharbete på att kunna beskriva allmänna historiska förhållanden och specifika beskrivningar av olika yrkesgruppers vardag, deras verktyg och dåtida tillverkningsprocesser.  Det är en bedrift att kunna kombinera dessa mycket intressanta fakta med en spännande handling. Varför Emanuel, Silken, Adeline och August handlar som de gör? Jag tror att läsaren utifrån din berättelse hittar sin egen förklaring. Ser fram emot att läsa uppföljaren när den kommer ut!

Julia Söderlind, bibliotekarie och föreståndare för Kunskapskällan i Västervik:
I går eftermiddag läste jag ut boken. Det var en av de absolut bästa böcker jag läst och det vill inte säga lite eftersom jag under tonårstiden läste tre-fyra romaner i veckan.
   Svartängeln: Man är där - man är med - 1703! Vi bor vid inseglet från Lucernafjärden och när jag läste Svartängeln kände jag tjärdoften, brisen och pratet hos männniskorna ombord!
   Personbeskrivningarna och berättelsen är så tydlig att man definitivt känner att man är på plats och följer med på seglatserna. Dessutom är det så fantastiskt att vandra mellan Strömsgatan och Storgatan och nästan höra hästhovarnas klapprande på gatstenarna.
   Alltså, en oerhört intressant tidsskildring av Västervik långt tillbaka i tiden och man får en total historisk inblick hur livet tedde sig på den tiden! Önskar att alla skolelever finge läsa detta verk! FENOMENALT!
Tack  Sven för ett mästerverk!


Historiska romanen "Silken":
”Silken”- andra delen i serien ”I det stora krigets skugga”. Första delen är ”Svartängeln”. 
 Julia Söderlind recenserar även "Silken":
Författaren Sven Kjellgren har givit ut en ny historisk roman som tar sin början år 1703.  Den är en fortsättning på samme författares tidigare roman Svartängeln och är återigen en ypperlig skildring av händelser och miljöer från tiden.
   Språket är fantastiskt och så klart och tydligt att man känner sig närvarande genom hela skildringen. Man nästan hör de medverkande tala och leva med och hela boken blir som en spännande långfilm.
  I centrum för berättelsen står Cecilia "Silken" Bagge och hennes liv i den lilla småstaden Westervik på ostkusten. Läsaren får en fantastisk inblick i dåtidens levnadsvillkor och politik.
   I början av boken finns ett personregister och i slutet en ordlista. Det vackra omslaget har illustrerats av Robert Vallmark.
   Boken är utgiven som E-bok.
  Tusen tack, Sven, för en otroligt fin bok! Må vi få läsa flera!
 
Om möjligt ännu bättre!
Förebilden till kaplanen Filibert Dunkerman i berättelsen heter Krister Nordin, kyrkoherde emeritus, och är bördig från Västervik.
   Han skriver:
   Jag tycker att "Silken" är om möjligt ännu bättre och mer spännande än första delen, "Svartängeln". Det är tydligt att författaren rör sig hemtamt både i stormaktspelets Polen och Europa, - såväl som i de dramatiska händelserna i den lilla kuststaden vid Smålandskusten.
   Ett rakt och rejält språk underbyggt av en riktigt bra research förhöjer värdet av boken. Sven Kjellgren, som skrivit många faktaböcker om timade händelser i Tjust, har nu verkligen etablerat sig som en stor romanförfattare i den historiska genren.
   Jag hoppas verkligen att Silken inte blir den sista!


Gamla gårdar och släkter ...
Stefan Jern, docent, ”bördig från Västervik” recenserar boken så här:
Enligt min mening är boken ett fullkomligt enastående stycke kultur-historia av ett slag som varje stad av Västerviks storlek borde känna stolthet, tacksamhet och glädje över. På 350 sidor får vi följa med på en rikt illustrerad vandring i stadens fyra kvarter under 1800-talet och möta borgare, hantverkare, arbetare, lärare, institutioner och större händelser i överflödande detaljrikedom.
    Så vitt jag kan bedöma, så är den bakomliggande forskningsinsatsen av mycket stor omfattning och, vad gäller de fakta jag känner till, gjord med vetenskaplig noggrannhet. Detta är verkligen kultur, person- och byggnadshistoria när den är som allra bäst!
   Som Engelbrektsson framhåller så är boken god nog för att kunna läg-gas fram som akademisk avhandling, men framförallt är den under-hållande, lärorik och vacker (vilket inte avhandlingar är).
    Till detta ska läggas att boken, liksom stora delar av Kjellgrens produktion, arbetats fram utan stöd från fonder, stiftelser eller större mecenater. Författarens starka personliga engagemang i Västervik och dess historia har uppenbarligen varit en viktig drivkraft bakom denna kulturgärning.
   Ängelholm den 18 augusti 2014 och sommarboende på Ekhagen(s gård) samt ständig medlem av Tjustbygdens Kulturhistoriska Förening. 

Rune Engelbrektsson, Västerviks-Tidningen, hösten 2014:
Ett praktverk i A4-format. För mig som bott här i knappt 20 år är den en fantasieggande trappstege i kunskap. Uppriktigt tror jag att det dröjer länge innan min nyfikenhet svalnar.
   För kunskapen om vårt samhälle är den viktig. 350 sidor! Bilder? Mer än dubbelt så många. Antalet betydelsefulla invånare har jag inte räknat fram men är övertygad om att Sven Kjellgren inte missat någon.
   Lär känna dem alla! Läs "Gamla gårdar och släkter …"!
   Läs Runes recension in extenso under bokens presentationssida:

Kajsa Andersson, pensionerad 1:e bibliotekarie vid Västerviks kommunbibliotek: 
Som bibliotekarie har jag under många år kunnat följa Sven Kjellgrens författarskap. Jag gläder mig nu åt hans nya bok "Gamla gårdar och Släkter i 1800-talets Westervik. Den blir ett värdefullt tillskott till vår lokalhistoriska litteratur."
   Författaren har tidigare skrivit ett flertal böcker och kulturhistoriska artiklar med anknytning till Västervik och Tjustbygden och skildrat stadens historia bl a i de två böckerna Sekelskiftets Västervik och Västervik 1900 till 1930.
    I den nya boken vrider författaren klockan tillbaka till 1800-talets Västervik och gör en historisk vandring genom stadens kvarter. Han beskriver, kvarter för kvarter, de hus och verksamheter som förekom i staden under 1800-talet och inte minst de människor som var knutna till stadsägorna.
    Persongalleriet gör boken levande och ger närvarokänsla åt stadens historia. Kungligheter på besök, tongivande högreståndspersoner som samverkade med prominenta borgare för att utveckla stad och landsbygd, men även skeppare, hantverkare, handlare, kroginnehavare och många andra får framträda i sin dagliga gärning.
   Boken bygger på omfattande forskning och källmaterial, dels material från författarens eget arkiv, dels material från ytterligare arkiv-handlingar, böcker och artiklar. Källmaterialet är noggrant redovisat för den som önskar ytterligare fördjupning. Boken innehåller även ett rikt bild- och illustrationsmaterial, som förhöjer bokens historiska värde.
    Sven Kjellgren har gjort en omfattande dokumentation skriven på ett lättillgängligt fackspråk, där alla som är intresserade av Västerviks historia har mycket att hämta, såväl äldre som barn och ungdomar. För övrigt kan boken rekommenderas till alla med intresse för 1800-talets historia på grund av sin medryckande tidsskildring och sitt värdefulla bildmaterial. Mycket av detta har säkert relevans för andra städer i 1800-talets Sverige.


Folksagor från Östergötland
Bibliotekstjänst 2004:
"Sven Kjellgren har valt ut sagor som engagerar och roar. Hans språkliga modernisering och textbearbetning gör läsningen enkel.   Huvudkaraktärerna har extremt dåliga utgångslägen. De ställs inför till synes omöjliga uppgifter, som de med stor möda löser för att slutligen triumfera. Övernaturliga inslag är vanliga."
Motala & Vadstena Tidning 2003:"Det rör sig om färgstarka sagor och sägner, som vandrat från mun till mun, från generation till generation.


Ragnar Nilsson och Rederi AB Ragne
Utdrag ur recensioner:
Svensk Sjöfartstidning:
"I sin välskrivna och rikligt illustrerade historik över Rederi AB Ragne berättar Sven Kjellgren initierat och medryckande rederiets historia. I tjugoen lättlästa, spännande och intressanta kapitel... får vi följa rederiets framgångar och se hur den allt modernare flottan växer men också läsa om rederibranden 1963, om sjöfartskrisen och om flaggstriden under senare delen av 1970-talet. Boken avslutas med en faktaspäckad fartygshistorik och en överskådlig fartygsförteckning."

Paul Waldenström, en gång skeppare på "Björn Ragne”, säger:
”… allting är helt korrekt”.

Sjömannen Gösta Jansson skriver:
"Strålande bok. Tack!"
 
Västerviks-Tidningen:
"Boken ger en intressant och inträngande bild av ett företag som i hög grad medverkade till att placera Västervik på världskartan. Sven Kjellgren har lämnat ifrån sig ännu ett väldokumenterat verk som en betydelsefull epok i Västerviks historia... boken ett utomordentligt dokument för den sjöfartsintresserade.”

Svensk Sjöfartstidning:
Ett stycke svensk sjöfartshistoria
"I sin välskrivna och rikligt illustrerade historik över Rederi AB Ragne berättar Sven Kjellgren initierat och medryckande rederiets historia. I tjugoen lättlästa, spännande och intressanta kapitel... får vi följa rederiets framgångar och se hur den allt modernare flottan  växer men också läsa om rederibranden 1963, om sjöfartskrisen och om flaggstriden under senare delen av 1970-talet.
Boken avslutas med en faktaspäckad fartygshistorik och en överskådlig fartygsförteckning."

Västerviks-Tidningen:
..en liten sjöhistorisk pärla...Sven Kjellgren har ur många källor plockat fram materialet...Det är en klar och lättläst framställning och en hyllning till småländsk företagaranda...
   Historien om Olsson i Werkebäck kan med stor behållning läsas även av en publik som inte har sjöfart som huvud-intresse...
   Kjellgren är en berättare som med kunnighet och rak stil ger liv åt den historia han berättar."


Vardag och högtid i Tjust
Sörmlands Nyheter:
Författaren tar oss med på en resa tillbaka i tiden, med häst och vagn, på knastrande grusvägar, förbi blänkande insjöa, genom stora skogar och slätter, där stengärdsgårdarna står tätt.
   Sven Kjellgren skildrar årets gång, i vardag och högtid. Med många illustrationer beskriver han hur jord- och skogsbruk gick till före de moderna maskinernas ankomst.                                  
   När han skriver om djurhållning, om jakt och hantverk, tjärbränning, kolning, byk och bak och slakt är han noga med att ange varifrån uppgiften kommer.


Folksagor från Tjust
Västerviks-Tidningen:
"Tjust är rikt på fornminnen och Sven Kjellgren har skickligt sammanställt de mest märkliga av sagor och sägner från denna trakt... sjutton spännande berättelser... sköna prinsessor, jättar, troll och riddare har illustrerats i färgetsningar av välkände konstnären Tord Nygren."

Barometern, OT:
Sven Kjellgren har sökt upp gamla tjustbor och bett dem berätta lokala sagor för honom. Han har också letat reda på tidningsklipp och andra ...


Eva i Paradiset
Bibliotekstjänst:
"Denna på verkliga händelser baserade berättelsesamling skildrar olika människoöden i 1800-talets Västervik med omnejd. Tids- och miljöskildringen är mycket gedigen, och författaren tecknar såväl tragiska levnadsöden som komiska gestalter med ömhet och humor. Språket är välputsat och lättflytande. Allt följsamt illustrerat av Ola Nyberg."

 


Västervik  -  klarsyn i backspegel.

Rune Engelbrektssons recension in extenso:


 

Sven Kjellgrens nya bok 
”Gamla gårdar och släkter
i 1800-talets Westervik”
recenserades av kultur-
skribenten Rune Engel-
brektsson  i 
Västerviks-Tidningen
den 8 augusti 2014

En person som vet mycket  om Västervik och har för-
mågan  att sprida sina kunskaper, det är författaren Sven 
Kjellgren.

   Han hade precis kommit ut med ännu en bok om Västervik.
   Tidigare titlar är ”Sekelskiftets Västervik” samt ”Västervik
1900 till 1930”. Nu har han tagit ännu ett steg tillbaka.
Hans nya bokverk heter ”Gamla gårdar och släkter i 1800-
- talets Westervik”.

Ett praktverk i A4-format. Om boken inte varit så vidsynt,
så underhållande, då hade vi  kunnat betrakta den som en
avhandling! 350 sidor med  kanske lika många intressanta
namn. Och betydligt fler foton på inblandade personer och
situationer.
   Kjellgrens nya bok ger inte en bild av dagens Västervik.
Men varför vår stad blivit som den är, det är faktiskt något
man kan läsa sig till. Och tänka vidare själv. Det är bokens
grundpoäng. För mig som bott här i knappt 20 är den en
fantasieggande trappstege i kunskap. Uppriktigt tror jag
att det dröjer länge innan min nyfikenhet svalnar.

Jag körde ett ärende på Albert Tengers Väg och plöts-
Ligt vaknar undringen: vem var han då?
  Albert Tenger, född 1819, var privat en stillsam, tillba-
kadragen person. Men med ett gediget arv och rejäl verk-
samhetsförmåga växte han upp  och blev ”Västerviks store
donator”.
   Det är till exempel tveksamt om S:t Petri vackra kyrka
Kommit till utan hans stöd. Hans rykte var så mäktigt att
när han begravdes 3 mars 1896 hölls alla stadens butiker
stängda. Och hela staden flaggade halv stång.
   Detta är också ett praktexempel på hur den här boken
är upplagd. Visserligen nämns den breda fattigdomen,
men praktiskt taget är det uteslutande personer som av
börd, ekonomi, befattningar kunnat styra och ställa som
nämns. Men något annat sätt att måla upp utvecklingen
av en stad – vad den än heter – finns knappast.

Hur såg då livet ut här på 1800-talet? Rofylld kan
man säga att staden var. Poliskåren var liten. Fattigdomen
fanns – och växte. Det hände tillochmed att åldringar auk-
tionerades bort till sådana som krävde minst ersättning för
att ta hand om dem.
   Tekniken grodde och därmed industrin. Sjöfarten liksom
hamnstyrkan betydde mycket. En navigationsskola inrätta-
des 1858 och stärkte därmed rollen ytterligare som sjöstad.
Handeln var rikt blandad.
   1891 bröt en stor brand ut, den största sedan 1677 då
hela staden så när som på kyrkan och skolan lades i aska
av danskarna.
   Men 1891-branden orsakades av slarv. En städerska på
Hotellet skulle en kväll vädra ut tobaksrök från ett rum
och ställde ett brinnande stearinljus i fönstret. Men när hon
öppnade det blåste den kraftiga vinden gardinen mot ljuset.
   Hon försökte släcka men lyckades inte. Och inom kort
Stod hela rummet i ljusan låga. Och spred sig snabbt.
   Staden var annars fattig på stora händelser. Lokala
Skandalkrönikor och interna familjehistorier spred sig. Ja,
berättades villigt av stadens pigor när de hämtade dricks-
vatten i stadens brunnar. Den bästa låg på Stora Torget
och blev därför det tidiga 1800-talets nyhetscentral.
   Krogar fanns också. Med en folkmängd på knappt
3.000 bedrev ett 20-tal sin verksamhet. 1865 stiftades
”Bolaget för stadens bästa”. Det egentliga firmanamnet
var Västerviks Spritvaruberedningsbolag. Alla nettovinster
lämnades över till staden! 
   Åren 1865 – 1923 existerade bolaget och skänkte
totalt 377 321 kronor till staden. Det var mycket pengar.
   I dag är det ju så att rökning bara tillåts utomhus.
I mitten på 1800-talet var det tvärtom. 1843 kungjorde
Westerviks Rådhus följande på förekommen anledning:
   ”I överensstämmelse med Kungl. Brandordningen för
Västerviks stad har magistraten funnit skäligt att härmed
förbjuda rökning av cigarr på gator och andra allmänna
platser inom staden samt för överträdelse därav stadga
ett vite av 3 riksdaler 16 sk banco.
 

Apropå kungligheter fick staden ett kungabesök
1866. Det var Karl XV, mest kalllad Kron-Kalle, som
kom hit med hjulångaren Blixten. Uppenbarligen var 
den inte helt lämpad för resan (sjön gick hög) och det 
hade fått Kron-Kalle på lite dåligt humör. Inte ens den 
ståtliga uppvaktningen blev lyckad. 
   Gustav Maechel, som var Stadsfullmäktiges ordfö-
rande, stegade fram och började sitt välkomsttal men
blev bryskt direkt avbruten av kungen med en avvär-
jande gest:
   ”Äsch, sluta med det där du ska säga, det visste jag
innan du ens fått ner det på papperet!”
   Sommaren 1834 lade en skärgårdsjakt till vid Skepps-
Bron här i Västervik. Bland allt som lastades av fanns en 
liten tryckpress av trä. Någon betydelse för den här bo-
ken hade den inte. Men för tidningen du håller i. En av 
de ynglingar som övervakade avlastningen hette Carl Olof
Ekblad. Tillsammans med sin kompis Carl Petter Björklund
hade han planer att starta ett tryckeri här i stan, för att ge
ut en tidning.
 

Folk ställde sig frågande: varför detta? Man menade
Att sådana påfund hade man klarat sig förutan tidigare 
och kunde göra det i fortsättningen också.
   Vad ska vi säga i dag?
   Och vad ska vi säga om boken?
   För kunskapen om vårt samhälle är den viktig.
   350 sidor! Bilder? Mer än dubbelt så många.
   Antalet betydelsefulla invånare har jag inte räknat fram 
men är övertygad om att Sven Kjellgren inte missat
någon.
   Lär känna dem alla! Läs! ”Gamla gårdar och släk-
ter i 1800-talets Westervik”. 
 
Rune Engelbrektson
rune.engelbrektson@telia.com

 

Kulturjournalisten Rune Engelbrektsson på promenad med partnern och konstnärinnan Raili Mannerla på Brunnsgatan sommaren 2014. Rune avled i bör­jan av mars 2015, 84 år gam­mal. Med sitt kun­nande och sin låg­mälda fram­to­ning väckte han respekt i alla kret­sar där han del­tog