Som författare i Wrickevik

Jag är författare och journalist sedan 1962 och har en lång rad meriterande anställningar att blicka tillbaka på. Försöker som författare i egen firma öka på min pension. Mina böcker inhöstar alltid goda omdömen. Se recensioner på min hemsida www.svenkjellgren.com.
   Målgruppen Västervik och Tjust med sina 35 000 invånare är för liten för att jag ens ska få tillbaka mina satsade pengar på bilder, formgivning, tryckning och marknadsföring, och boklager.  
   Jag har under 40 år sökt ekonomiskt stöd från kommunen, men mobbats av kommunalrådet Harald Hjalmarsson (M) och hans hejdukar museichefen Olof Nimhed (M) och chefredaktören Nielsen (M) på lokaltidningen. 
   Man besvarar inte mina frågor annat än möjligen med korta undanflykter. Någon press erhåller jag numera aldrig om mitt författarskap och mina böcker. Inga recensioner.
   Istället ger Hjalmarsson (M) allt sitt stöd till partibrodern museichefen Nimhed och gör sig skyldig till brott mot diskrimineringslagen. Denne i sin tur mobbar ohejdat min kulturgärning och ser till att jag inte får något som helst stöd, än mindre uppskattning.
   Bland annat vägrar han låta sälja mina böcker på stadens museum, men säljer alla andra lokala författares. Han stjäl texter av mig och publicerar under anställds namn utan att ange mina böcker som källor. 
   Han arrangerar stadsvandringar med mina böcker som underlag men vägrar betala ut royalty. 
   Nimhed förtalar mig bakom ryggen på chefredaktören för stadens tidning och 
förmår denne att inte uppmärksamma mina böcker och mitt författarskap. Inte heller mina kulturprojekt eller att låta publicera pressmaterial om min senaste bok.
   Han riktar grundlösa anklagelser till Arbetsmiljöverket om mig och mitt författarskap, vilket verket tar fast på utan att begära replik från mig men skickar ut en pressrelease som är ett falsarium. 
   Dessutom anklagar mig för att trakassera hans personal och påstår att jag varit föremål för polisanmälningar men kan inte styrka anklagelser och andra beskyllningar. Av hans anmälan framgår inte uttryckligen vem det handlar om men snällt och beskedligt skickar verket ut en pressrelease i saken. 
   Den lägger Nimhed ut på museets hemsida och inflikar överdelen till omslagen på två av mina böcker där författarnamnet framgår. Därmed visar han vem förtalet avser. Flera dagstidningar nappar på texten och publicerar den in extenso.
   Andra av Nimheds absurditeter är att jag måste doktorera för att få tillgång till museiarkivet för min forskning. Och för att museet ska sälja och lagra en bok av mig om stadens gamla industrier kräver Nimhed femtusen kronor årligen i förskott oavsett hur den kan sälja och medföra inkomster. Inte någon annan av författare åläggs samma krav.
   Mycket mer finns att berätta om Hjalmarssons och hans hejdukars personför-följelse och mobbning.
 
   Varför råkar jag så illa ut? Svaret är att jag som journalist ärligen redovisar vad jag upplever och observerar. 
 
Nimhed misslyckades i sin tjänst som adjunkt på stadens gymnasium och hamnade i konflikt med kollegiet. Med Hjalmarssons förmedling och diverse påtryckningar utsågs Nimhed till museichef sedan han mobbat bort den förutvarande. Denne hade tillsats efter regelrätt ansökningsförfarande. Men tillskyndad av Hjalmarsson räckte det för Nimhed att han hade historia som huvudämne i sin examen.
   Några andra kvalifikationer kunde inte Nimhed uppvisa: ingen utbildning på museiområdet, ingen praktisk erfarenhet. Men han var ordförande i kulturhis-toriska föreningen som då var delägare i museistiftelsen. Nimhed var aktiv medlem i den lokala frimurarlogen.
   Den bortmobbade hade utsetts som chef bland flertal medtävlare och hade nödvändig utbildning och erfarenhet. Han var dessutom en vänlig och kunnig person.
   Han blev bortmobbad av Nimhed och förmådde inte stå emot utan började gradvis sjunka ner i depression. En dag stod hans chefsrum tomt och intogs av en triumferande Nimhed.
   Något avgångsvederlag beviljade kommunen den bortmobbade inte, han hade ju avgått av egen fri vilja. Nu försökte han försörja sig som försäljare av en teknisk produkt och hans museiutbildning och kunnande blev överloppsvaror utan praktiskt värde.
   Triumferad trumpetade Nimhed ut att nu skulle han skapa en ny och stolt identitet för Västervik. Men stolt flyger skrävel på självbedräglighetens vingar. 
Av den förutskickade framgångssagan blev en pyspunka.
  Nimhed förmådde inte inse att grunden till det var han själv utan projicera sina tillkortakommanden och ondska på mig. Han började på alla vis motarbeta mig, vilket framgår av inledningsavsnittet till denna PM.
1
Uteblivna svar på mina inlagor till Nimhed och till Hjalmarsson.
2
Mina böcker tillåts inte säljas på stadens museum men alla andra lokala författares.
3
Nimhed publicerar texter under anställds namn men säljer andra lokala författares.
4
Han stjäl texter av mig och publicerar under anställds namn utan att ange mina böcker som källor. 
5
Han arrangerar stadsvandringar med mina böcker men vägrar betala ut royalty. 
6
Nimhed förtalar mig hos chefredaktören för stadens tidning så att denne inte låter uppmärksamma mitt författarskap, mitt kulturprojekt och min senaste bok.
7
Nimhed kontaktar Arbetsmiljöverket med falska anklagelser om mig 
8
Arbetsmiljöverket distribuerar en pressrelease grundad på Nimheds lögner
9
Nimhed anklagar mig utan grund för att trakassera hans personal 
10
Han betalar inte ut royalty för användning av mina böcker under stadsvandringar
11
Inför Arbetsmiljöverket ljuger han om att jag blivit polisanmäld 
12
Han lägger ut på museets hemsida Arbetsmiljöverkets falska release
13
Han lägger ut mitt namn i releasen  
14
Flera dagstidningar publicerar falsariet. 
15
Nimhed kräver att jag doktorerar för att få tillgång till museiarkivet
16
Han kräver 5000 kronor årligen i förskott för att sälja en ny bok av mig
 17
Inga sådana krav ställer han på andra författare.
 
Så här långt något om mig själv:
 
Jag har lång erfarenhet som journalist: Oskarshamns-Tidningen, Barometern, Dagens Nyheter, SvD, Privata Affärer, Dagens Industri och Arbetsgivaren, således en rad meriterande anställningar. Samtidigt har jag skrivit romaner, faktaböcker, noveller, kulturartiklar.
 
Min kompetens och produktion framgår av min hemsida www.svenkjellgren.com
 
Utdrag ur recensioner:
 
Givande och läsvärd!
Tack för "Gamla gårdar och släkter i 1800-talets Westervik", en verkligen läsvärd bok. Sökte uppgifter om "Verkmästarmordet" och fann en del i boken och än mer i kompletterande kulturhistoriska artiklar som författaren skrivit och sänt mig kopior av. Stort tack!
Per-Gösta Skvagerson
 
Underskattad:
"Jag tycker Sven Kjellgren är underskattad. Hans fina böcker om Västervik, fullspäckade med gamla fotografier och sagoböckerna, liksom fartygsböckerna är en kulturhistorisk skatt, som vi borde uppskatta mycket mycket mer!! 
Tack till Sven Kjellgren för allt du gjort för Västervik!!!"  
Barbro Magnusson i en insändare i Västerviks-Tidningen när boken Svartängeln lanserades årsskiftet 2011-2012.
 
Skandal!!
Skandal så kommunen uppför sig emot dig! Säger skulptören Gösta Holmer i Blankaholm.

 
Västrum 2021-04-25